veronikajonsson

Hej,

Att ha den tanken i huvudet att man aldrig mera kommer att få se någon man älskar så grymt mycket är det jobbigaste som kan hända än. Att tänka tillbaka på vad som har hänt en gång är jobbigt. Att ha minnen man vill glömma och minnen man inte vill glömma. Man kommer ihåg visa saker som man aldrig vill glömma men sakta försvinner. Fast man  inte vill det men det göt det i alla fall. Att gå till kyrkogården  och veta att det ligger en person man älskar nere i marken, Och just nu är det bara ben och ingen människa som finns kvar. Men samtidigt tror jag att du finns någon stans. Och att du väntar på mig. Tanken att jag vet att du skulle vara stolt över mig gör att jag vågar lita mer på mig själv och tänker på allt bra. Fast jag skulle helst vilja att du fanns här vid min sida och kunde hjälpa mig och finnas som stöd. Men Eftersom du inte finns här nu få jag tända ett ljus och tänka på dig och det ger mig kraft.

Jag älskar dig pappa!!